Har ägnat lite tid åt min trädgård i helgen. Den är inget mästerverk utan mer ett resultat av den gode Darwins ”Survival of the fittest”. Det är helt enkelt så att det som överlever är kvar, resten får vila i frid, möjligen ogräs undantaget. Jag är i sanning ingen trädgårdsmästare. Jag vattnar och gödslar lika mycket, eller snarare lite, i alla land och på hela gräsmattan oavsett vad som växer där. Ett par gånger om året går jag lös med sekatören. Då klipper jag allt som ser ut att behöva tuktas lite, rätt eller fel säsong och räfsar jag löv så åker allt, oavsett om det egentligen kanske borde legat lite löv kvar på en del ställen över vintern.
Om jag hade velat hade jag naturligtvis haft en mycket rikare flora i min trädgård. Mina vita Rhododendronbuskar hade blommat istället för vissnat om jag månat om deras speciella behov och ordnat rätt förutsättningar för dem att utvecklas. Gräsmattan hade varit tätare och mindre randig eller fläckig om jag varit mer uppmärksam på var gödning och vatten verkligen behövdes. Potatis, morötter, sparris och jordgubbar hade vuxit i ett land bakom lekstugan om de bara fått mer ljus och vatten och sluppit kämpa sig upp genom tung, lerig jord. Ja, ni fattar. Om mitt viktigaste uppdrag hade varit att få min trädgård att växa, blomma och ge rikliga skördar så är jag synnerligen olämplig för uppdraget
Jag är säker på att det finns många lärare som är helt fantastiska på att få barn och ungdomar att växa och utvecklas, precis som det finns fantastiska trädgårdsmästare som skördar sparris och plockar Rhododendron året runt. Men jag är också säker på att det finns många barn som varje dag i skolan möter lärare som löser sitt läraruppdrag som jag löser min trädgårdsskötsel. Det är sorgligt, för det betyder att det är många barns förmågor som vissnar och dör bort för att de inte bereds de rätta förutsättningarna att växa och utvecklas.
Det borde vi tänka mycket och vidare på tänker jag … samtidigt som jag gläds åt att ha fått bloggat lite för första gången på en halv evighet och åt att jag fick ta del av fantastiska tolkningar av Petters låtar i ”Så mycket bättre” på 4:an igår. Inte trodde då jag att jag skulle älska Lill-Babs. Så klart! J
