Det har nu gått några dagar sen vår En-till-En dag i Falkenberg i förra veckan och jag ger mig på att försöka summera mina tankar lite.
För ett år sedan sa vi i Falkenberg till oss själva att vi inte längre tyckte att vi hade så mycket mer att berätta. Vi var ärligt talat ganska trötta på vår story efter att ha dragit den x antal gånger för över 1000 personer på ett år. Energin behövde kanaliseras till verksamheten. Det var dags att försöka lyfta projektet ett steg ytterligare, annars skulle vi inte få så värst mycket nytt att berätta.
När den andra forskningsrapporten kom ut i slutet av augusti stärktes vi i våra tankar om att det var dags att erbjuda våra En-till-En pedagoger mer stöd. Martin Tallvid och Helena Hallerström pekade tydligt ut just stöd och påfyllnad för pedagogerna som ett förbättringsområde. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra eller hur men satte av tid på alla skolors agendor så att det skulle vara möjligt att samla alla lärare samtidigt vid fyra tillfällen under året.
Det känns bra att ett år senare kunna säga att vi gjorde helt rätt! Under rubriken Tänk Vidare har alla lärare på En-till-En skolorna träffats för att diskutera pedagogisk utveckling med hjälp av IT. Målet har varit att ge alla en gemensam grund för att kunna diskutera pedagogik i vardagen och jag tror vi har lyckats ganska bra med att "plantera" i huvudsak tre olika forskningsmodeller som plattformar för dessa diskussioner på våra skolor. Arbetet är bara påbörjat men det går framåt, ingen tvekan om, och vi går främsta ledet.
Jag skulle kunna skriva ett par tre spaltkilometer om Tänk Vidare men låter det vara till en annan gång. Istället vill jag reflektera kort över lite av den input och de intryck och bilder av hur det är i andra kommuner som jag fick under besöksdagen.
Det vi gör och tänker i Falkenberg runt pedagogisk utveckling kopplat till En-till-En är för oss så självklart. Och, vi tänker hela tiden att det här måste gå fortare och att vi har sååååå mycket mer att utveckla och förbättra. Vi är inte nöjda! Men när man då, som jag i onsdags. möter andra och får höra deras historia, inser man att det i många fall är så oändligt mycket mer kvar att utveckla i andra kommuner och att vi i lilla Falkenberg på många sätt kommit riktigt långt.
Inte ens i de större kommunerna med goda resurser, närhet till universitet och högskolor och större företag tar man sig råd att tänka vidare om IT och pedagogisk utveckling. Tvärtom så ter det sig stundtals som att man tänker ganska trånga tankar skolan i framtiden. Det är kluvet. För visst är det gött att kunna säga att vi "ligger långt fram" i Falkenberg. Men det är ju å andra sidan tack vare att många ligger efter, och DET är inte lika kul. Kom an! Nog kan ni väl spurta lite. Åtminstone ikapp oss :)
